Kvällen har varit fin och trivsam. Samtidigt kommer ett stråk av vemod smygande. Bitterljuv tror jag att det kallas.
Jag lyfter blicken och skådar en klar stjärnhimmel. Carpe diem i all ära. Men jag vill fånga universum i min hand, jag vill fånga evigheten. Så tänker jag. Innan jag och mina vänner skiljs åt.
